söndag 18 april 2010

Fel att stänga luftrummet. En känslomässig panikåtgärd

Det råder ingen tvivel om att partiklar från ett vulkanutbrott kan ge förödande skador på flygplansmotorer, ytskikt på flygplan såsom kabinglas, sensorer och andra viktiga givare till vitala flyginstrument. Att flyga in i ett moln som är sprunget från ett vulkanutbrott ska alltså undvikas. De kända tillfällen då detta skett, av misstag, har skapat allvarliga tillbud med skador som följd.

Däremot att flyga i klarluft innebär ingen risk överhuvudtaget. De begränsningar som borde gjorts är flygning IMC (alltså i moln) eller under mörker då möjligheten till visuell övervakning är starkt nedsatt.

Hade man tänkt lite till så hade man insett detta. Men då paniken spred sig bland de som hanterar luftrummet fanns det inte läge att påpeka detta då ingen vill framstå som oansvarig. Ordet flygsäkerhet är en helig ko och att ifrågasätta varje beslut som innehåller ordet "flygsäkerhet" kan vara förödande för den enskildes karriär.

Följden blir då att när någon tar beslutet att stänga ner flygverksamheten kan övriga aktörer inte annat än att följa efter. Konsekvensen att inte följa strömmen skulle vara förödande för förtroendet. Det hela följer myten "ät skit,miljarder flugor kan inte ha fel".

En viktig princip när man bestämmer sig för ett stopp i en verksamhet är att man måste ha en klar uppfattning om vilka faktorer som krävs för att häva stoppet. Det har man inte haft i det här fallet. Nu när paniken börjar lägga sig och en mer genomtänkt analys finns till hands är det svårt att hitta just dessa faktorer. Ingen vågar vara först utan man väntar att andra aktörer ska ta första steget.

De som förväntas ta just detta första steg är väderexperterna. De känner sitt ansvar. De har insett att de sitter med "Svarte Petter" och kommer att var ytterst ovilliga till att ge ett klartecken innan både hängslen och livremmar finns till hands.

Att stänga luftrummet på det sätt som nu gjorts är en konsekvens av känslomässiga katastroftankar. Förnuftet får ge vika för rädslan att något hemskt ska inträffa. Ytterst en "elfte september" reaktion.

Sedan kan det ju vara intressant att se hur man löser situationen för de miljontals passagerare som drabbats. Mängder av nya arbetstillfällen har skapats, ökade intäkter för buss och tågbolag och så vidare. "Den enes död den andres bröd".

En prövning för vårt fragila samhälle som borde ge tankar om att ingenting är självklart.

1 kommentar:

  1. När man för in en restriktion på flygsystemet så brukar man i vanliga fall fråga sig: "Vad krävs för att häva denna restriktion?". Finns ingen lösning måste man leva med restriktionen, och då gäller det att redan från början satt den på en nivå som är accepterbar.

    I slutändan är det pengar som gäller.

    - Kompensation för eventuella haverier samt ökande underhållskostnader.

    ALternativt:

    - Uteblivna inkomster från flygningen.

    Vi har trots allt kunnat leva i en värld tidigare som accepterade risker. Nu när vi sätter risknivån till noll så uppstår det lite för ofta problem som stoppar verksamheten.

    SvaraRadera